Hej mina vänner! Jag såg just en jättebra debatt på lite samma tema som jag skrev om i det förra inlägget. De pratade om denna bok: Wellnessyndromet. Författaren var med på läktaren och förklarade och fick skäll av företagspampar som låtsades att grupptryck inte finns, för att de ville få ut maximal prestation ur sina anställda. Det var ganska talande. Jag kommer nog gå och köpa boken i ren protest mot de oförstående.
Samtidigt lade jag nyligen ut en länk på Facebook, som verkar dra åt motsatt håll. Det var en krönika om påsk-ångesten över allt socker som omringar och som det tjatas om att vi måste unna oss "för det är ju ändå påsk". Hur går detta ihop? Man kanske kan koka ner dessa två ståndpunkter till: ge fan i att moralisera över människors privata vanor, humör eller vikt, vare sig den verkar nyttig eller ej.
Att unna sig vid påsk är väl kanske moraliskt eftersom påskäggs-mysandet gör att det verkar som om man är nöjd och lycklig som i en perfekt reklamfilm. Man ska äta marsipanäggen lyckligt kollektivt och sen gå och träna sig hälsosam igen, kollektivt. Man ska absolut inte belasta vården med vare sig depression över att man inte kan äta hur mycket godis som helst, eller med fetma. Lyckan och hälsan ska uppnås med eget ansvar, men fasaden ska hållas kollektivt. Och det upprör mig så in i norden. Jag hör ofta konversationer som ena dagen lyder "lite extra fläsk betyder bara att man är glad" och nästa dag låter "zumban var så härligt, jag kände mig lätt som en fågel". Man får inte fågelflås automatiskt medan man unnar sig bullarna. Och det är inte alltid härligt att maxa, ofta är det är rent av smärtsamt. Kan man tänka sig? ;)
Därför vill jag uppmana dig: är du inte lycklig, skit i att le och tindra med ögonen. Säg ibland hur jävla tråkigt du hade på gymmet här om dagen, men att det känns ok att ha fått det gjort. Tycker du bättre om andra hobbys än att pressa, boosta och maxa inför publik på ett grupp-pass eller lopp - spendera din fritid med dem istället. Vill du undvika viss mat fast du tycker den är god, gör även det, och be moralchefer och moralvänner över lycka och hälsa att dra åt helvete, för de har inte veto över din kropp :) Att hålla vikten är ett arbete, och att uppehålla social tillhörighet är också ett arbete. Undvik gärna att kommentera både vilken liten bit tårta jag tar till fikat, och att jag just nu inte vill följa med på yoga eller löprundor. Tack så mycket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar