Luffaren

En ledig stund? AAHHH fyll den med kläd-shopping!!!

I min vardagsgarderob äger jag ca:

1 par jeans
2 par strumpbyxor/leggins
1 vanlig bh
1 sportbh
2 par trosor
1 jacka
1 munkjacka
4 t-shirts
och 1 långärmad tröja

- om man bara räknar de plagg som sitter bra nu för tiden. Övriga plagg är 2-4 storlekar för stora, och har man på sig till exempel för stora skjortor ser man ut som en luffare. Jag vet inte riktigt vad jag har för storlek nu, det har gått så fort att ändra. 38 i toppar och 42-44 i byxor kanske? Helt galet. Jag är van vid att det är 44-46  och 50-52 och börjar alltid automatiskt skanna av efter de numren (skalan går "...36, 38, 40, 42, 44, 46, 48, 50, 52..." M är nog ca 40, L från 42 och XL från 46 och uppåt).

Jag har ett gäng tunikor och liknande som är acceptabla om man snörper ihop dem med ett skärp, samt gamla byxor som är möjliga att ha på sig med hjälp av samma skärp-fenomen. Det är inte riktigt min grej med kjol. Fast det vore ekonomiskt.

Examensstress och dans

Nu har examensångesten kommit igång ordentligt. Stressnivån är hög och man får vara stenhård för att inte prioritera bort andra bra saker, som träningen till exempel. Träningen ger så otroligt mycket och jag skulle förmodligen prestera ett mycket sämre arbete om jag struntade i den för att plugga. Däremot kommer denna blogg att bli lidande och uppdateras sällan de närmaste två månaderna. De dagar jag tränar, aka 4 dagar/vecka kommer tiden att disponeras så här:

vaken ca 15 h (om jag inte blir för uppjagad för att kunna sova)

• 8 h examensarbete
• 2 h träning (med ombyte och promenad till Friskis)
• 3 h hushållsgrejer och hygien
• 2 h övrigt (avslappning, jobbsök, socialiserande)

Jag tycker inte att det låter jättekul med tanke att man borde viga en av de där två timmarna "övrigt" åt att söka jobb. Hu.

Något roligare är att jag har börjat återupptäcka en gammal favorit inom träning, nämligen dans. I högstadiet gick jag på hiphopdans en gång i veckan. Och som alla andra tjejer i den åldern tyckte även jag att de bästa idrottslektionerna var de som involverade någon form av dans. Tyvärr var det ju så att bollsport var lärarens favorit.

Förra veckan testade jag en icke öppnad ABF-aktivitet: latinamerikansk dans. I tisdags gick jag på Friskis blandade danspass och idag blev det återigen latinamerikanskt med Fuego-passet. Latinamerikanskt kan nog bli en hit för mig. Omväxlande att göra rörelser som faktiskt ska se lite fina och sensuella ut, i jämförelse med det bredbenta klampandet på jympan, eller den aggressiva atletismen på boxningen. 

Alla danspassen gick till så att man fick hänga med så gott det går i en för nybörjare ganska svår koreografi. Härma, göra fel, göra fel, göra rätt precis när låten tar slut. Hjärnjympa ihop med motionen. Det kan vara frustrerande då och då, men jag tror det är väldigt nyttigt att våga sig på saker där man känner sig lite dum och fånig i början. Skratta åt dig själv och fläng omkring! Det är din rätt att få se ful ut även när du försöker vara fin! Nedan syns exempel på hur koregrafin till en låt för träning kan se ut. Gissa om man får träningsvärk ovanför höfterna.

Träningsmusik

En sådan där stund en dag som den här: Jag vill inte diska, jag vill inte plugga, jag vill inte träna. Men träning ska det bli nu för Friskis&Svettis stänger ganska tidigt idag, skärtorsdag. På med livräddande spellistan! Jag erkänner att jag lyssnar på denna okristligt mycket, och alltid på väldigt hög volym: Träning

Musik är väldigt viktigt för mig i träningen. Det är en särskild typ av musik som brukar spelas i gym och på träningspass, som kanske inte direkt är finkulturell, och som man... kanske till och med skäms lite för att gilla. Men den har i alla fall lyckats tjata sig in i mina öron till betingning och nu kopplas energi och endorfiner automatiskt på av musiken!

Denna video är ett bra exempel på den knivskarpa adrenalinkänsla som gör träning så beroendeframkallande, och en jävligt bra film. Den får ofta vara med mig i fantasin när jag tränar. Dock är detta mer av det finkulturella slaget kanske.

En mors oro

Min mamma tycker att jag ska börja äta mer kolhydrater, för att jag går ner så snabbt. Vi har haft ätstörningar i familjen, och det har viss ärftlighet så jag vet att jag får passa mig. Fast än så länge har jag ingen lust att medvetet äta mer kolhydrater i maten. Jag får i mig en hel del av all mörk choklad jag moffar. Det blir ungefär två kakor 86-procentigt per vecka. En kaka är 19 gram kolhydrater och kostar en del, men choklad går helt enkelt inte att ta bort ur mitt liv! Nu vet ni vad ni ska stoppa i mitt påskägg, om jag ska få ett sådant (går det att kleta in denna i ägget skulle det inte heller vara helt fel: http://www.lchfrecept.com/ShowRecepy.aspx?ID=1279)

Tja, säg till mig om jag verkar börja bli knäpp. Om man förklarar saker med logik brukar jag så småningom ta till mig det, även om jag kan vara rätt envis och överkänslig med min egen världsbild till en början. Själv kan jag inte föreställa mig själv bli anorektisk. Överträning och skador på träningspass kanske jag riskerar i framtiden. Men självsvält finns liksom inte på kartan när man accepterat att vara tjock sedan man var 7.

Snart slutar jag vistas på denna knasiga, fina skola. 

Idag påbörjades examensarbetet!