Idag har jag först något annat jag vill säga. Jag vill hylla min egen kropp. Jag tycker om den.
Vi har varit med om mycket tillsammans, jag och min kropp. Ibland är den ledsen och överrörlig. När jag föddes behövde hjärtat hjälp med att bli rätt konstruerat. Ofta hakar min ena lungsäck sig så det skär tills jag med smärtsam djupandning normaliserar den igen (har dragits med det sedan jag var 7). Jag kan böja knäna åt fel håll. Ibland går fötterna på kroppen sönder. Jag oroar mig ständigt över om den är normal, och om den överhuvudtaget fungerar. Hej vårdguiden och sjuksköterskor på 1177. Hej akuten och hej alla andra som jag fördelat min oro mellan. Men denhäringa kroppen verkar klara sig mycket bättre än jag själv tror.
Feast your eyes. För första gången utan anonymitet. Med stort mod trots stor nöjdhet. Här kommer sneda, oredigerade och halvnakna bilder på mig i min allvarliga och glada kropp. Bakgrundsstory kommer snart.
Det är tandkräm på spegeln. Faktiskt.
